Vatten är vårt viktigaste livsmedel – utan vatten skulle vi inte överleva i mer än några dagar. Vattnet är en nödvändig beståndsdel i blodet och cellerna, det forslar bort slaggprodukter ur kroppen och hjälper magen att fungera som den ska. Vid vätskebrist kan vi få problem med att reglera kroppstemperaturen, och det kan leda till värmeslag.
Hur mycket vatten behöver man?
Cirka 1-5 till 2,5 liter per dag. Det finns ingen exakt siffra på vad som är lagom mycket vatten, eftersom många faktorer spelar in. Vätskebehovet påverkas av bland annat kroppsvikt, hur varmt det är, vad man äter och om man har ansträngt sig fysiskt. När man har feber, kräks eller har diarré förlorar kroppen mycket vatten, och då behöver man också dricka mer. Även om du någon gång skulle råka dricka lite för lite eller för mycket vatten, får det sällan några allvarliga konsekvenser. Hos en frisk person kan kroppen anpassa sig genom att öka eller minska sina vätskedepåer och sin urinproduktion.
Om du har en kronisk sjukdom i hjärta eller njurar behöver du se upp med vattendrickandet. Då kan det nämligen finnas risk för övervätskning, att det ansamlas vatten i kroppen. Det kan i värsta fall leda till andningssvårigheter och vattenförgiftning.
Vattenförgiftning är ett allvarligt tillstånd som uppstår när man dricker mer vatten än vad kroppen hinner göra sig av med. Även en frisk person kan drabbas, om man på kort tid dricker stora mängder vatten, särskilt om man just har svettats mycket och därigenom förlorat viktiga salter. Tillståndet förekommer därför lite oftare hos dem som nyss har sprungit ett maraton eller liknande.
Symptom på vattenförgiftning är huvudvärk, illamående, kräkningar, hjärndimma och muskelsvaghet, samtidigt som urinen blir mycket utspädd och färglös.
Vad händer om man inte dricker tillräckligt?
När kroppen förlorar mer vätska än man får i sig blir man till sist uttorkad. Till en början kompenseras vätskeförlusten genom att kroppen utnyttjar de vätskedepåer som finns i celler och vävnader. När depåerna är uttömda börjar kroppens funktioner att försämras. Om inget görs för att återställa vätskebalansen kan uttorkningen leda till livshotande tillstånd som värmeslag och sviktande blodcirkulation. Barn, äldre och sjuka personer är de som är mest sårbara för uttorkning.
Vanliga tecken på vätskebrist
Tidiga tecken på att man börjar bli uttorkad är att man får huvudvärk och har svårt att koncentrera sig. Ju värre uttorkningen blir desto tydligare är symptomen:
- Ökad törst.
- Minskad urinproduktion. Vid svår uttorkning kissar man inte alls.
- Mörkfärgad urin.
- Muntorrhet.
- Yrsel.
- Matthet och svaghet.
Om uttorkningen går riktigt långt kommer symptom som förvirring och snabb puls. I det här läget behöver personen omedelbart komma under vård.
Håll koll på din vätskebalans
Ett enkelt sätt att ta reda på om du dricker tillräckligt är att kolla din urin. När man dricker lagom mycket brukar man behöva kissa 6 till 8 gånger om dagen, och urinen har samma färg som halm eller ljus honung. Om man kissar mer sällan än så, eller om kisset är mörkare gult, behöver man dricka mera vatten. Om man är trött eller förstoppad kan det också hjälpa att fylla på med mer vätska. Har man däremot färglös urin och ofta behöver gå och kissa, kan man dra ner lite grann på vattenintaget. Finns det samtidigt symptom som huvudvärk och muskelsvaghet kan det vara tecken på att man har för mycket vätska i kroppen i förhållande till mängden salter.
Du som arbetar länge ute i sol och hetta kan gärna byta ut en del av vattnet du dricker mot vätskeersättning. Därigenom ersätts de salter som du har förlorat via svetten. Samma sak gäller dig som tränar intensivt, särskilt om det råder värmebölja.
Här hittar du mer läsning om vad färgen på din urin betyder.
När behöver man söka vård?
Uppsök sjukvården om det är ett barn som visar tecken på vätskebrist eller om en äldre person har symptom som yrsel och förvirring. Har du själv huvudvärk och minskad urinmängd kan du försöka återställa vätskebalansen genom att dricka mycket vatten eller vätskeersättning.
Källa: Min Doktor, Hans Lindholm, läkare
