Det metabola syndromet, även kallat ”syndrom X” eller ”insulinresistenssyndrom”, är en samling riskfaktorer som ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Dessa faktorer inkluderar:
Övervikt/bukfetma: Fett runt buken är starkt kopplat till insulinresistens.
Insulinresistens: Kroppen svarar dåligt på insulin, vilket höjer blodsockernivåerna.
Högt blodtryck: Vanligt bland personer med metabola syndromet.
Höga blodsockernivåer: Kan leda till typ 2-diabetes.
Ogynnsamma blodfettnivåer: Höga triglycerider och lågt HDL-kolesterol.
Det metabola syndromet ökar risken för allvarliga sjukdomar och är ofta kopplat till livsstilsfaktorer som dålig kost och inaktivitet. Hälsosam kost och motion är centrala för att förebygga och behandla syndromet. Regelbunden träning och viktnedgång kan förbättra insulinkänsligheten och minska bukfetma.
Vad påverkar det metabola syndromet?
Flera faktorer bidrar till det metabola syndromet:
Övervikt: Särskilt bukfetma ökar risken.
Insulinresistens: Leder till höga blodsockernivåer och ökad insulinproduktion.
Genetik: Ärftliga faktorer spelar en roll.
Livsstil: Stillasittande och ohälsosam kost är starkt bidragande.
Hormonella förändringar och stress: Kan påverka ämnesomsättningen negativt.
Sömnbrist: Kopplas till ökad risk för syndromet.
Hur vanligt är det?
Förekomsten av metabola syndromet ökar med ålder och är högre bland överviktiga, personer med högt blodtryck och i vissa geografiska områden.
Diagnos och behandling
Diagnosen ställs när minst tre av fem kriterier är uppfyllda, inklusive övervikt, högt blodtryck, högt blodsocker, höga triglycerider och lågt HDL-kolesterol. Behandling inkluderar hälsosam kost, fysisk aktivitet, viktnedgång, begränsat alkoholintag och rökstopp.
Vad säger sjukvården?
Aerob fysisk aktivitet eller en kombination av aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet förbättrar de komponenter som utgör metabola syndromet.
Den aeroba fysiska aktiviteten bör utföras på måttlig till hög intensitetsnivå.
Omfördelning av vikt från bukfett till muskelmassa, minskat perifert motstånd i blodkärl och påverkan på det autonoma nervsystemet, minskad insulinresistens samt positiva effekter på trombogenes och hemostas är några av de positiva effekter som ses vid ökad fysisk aktivitet.
Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt och i dialog med patienten, och Fysisk aktivitet på recept kan användas som behandlingsmetod. Källa: Läkartidningen
